.

Glömde ju nämna om helgens stora händelse.
Det var ju nämligen SM i tyngdlyftning. Självklart var man med som funktionär. Resultaten var väl lite... skruttiga. Man undrar nästan lite vad som fick en att sluta. Ens egna rekord hade gott och väl räckt till en pallplacering och kanske t.o.m torde man kunnat fightats om guldet i 69 kg´s klassen. Men nu håller ju en annan på med fjollbandy istället ... (A)
Blir ändå lite impornerad av lyftare, liksom vad som driver dem?
Träna allt mellan 10 - 20 timmar i veckan "relativ hård träning(!)". Som om inte bara det skulle räcka ska de naturligtvis både tänka på sömn och vad de äter "gör man kanske i alla sporter(?)..". Men vad får de för de? En fejkaguldplakett och två tulpaner i bästa fall. Inga pengar finns i sporten som är mer eller mindre alltid förknippad med doping i folkmun. Även om lyftare lyckas vinna och har pärmar hemma av papper efter dopingtester som visar på att kroppen inte använt otillåtna prepparat... så ger folk ändå en blick av misstänksamhet. 
Alla inom sporten vet vad folk "utom tyngdlyftning" alltid tänker och tror. Men då sporten är lika stor som plockipinn så är det svårt att synas och höras för att bevisa motsattsen.
Det som driver dessa icke trodda träningsnarkomaner måste bara vara den starka viljan att motarbeta gravitationslagarna och helt enkelt bevisa för sig själva att allting är möjligt.
Jag bugar och bockar då jag vet vilken tid och vilja som krävs för att bara hålla en "normal" nivå av resultat. Helgen gav inspiration och imorgon ska jag faaan ner på gymet. De ligger nått i generna som åtminstonde i denna sport inte sätter några spärrar eller tveksamheter innanför pannbenet.
Allting är faktiskt möjligt, man måste bara tro lite.


John Söderholm. Uppsala TK´s största namn. Han var inte med i årets laga av SM. Detta kort är därför från förra årets Sm då han vann i 105 + . Nu i helgen var han istället i Göteborg och tävlade i bodybuilding (Luciapokalen) . Haha, Nice :)