ingen stjärna i skolan

Hitta ett gammalt dokument på datorn där jag svarar på varför inte  jag tror så många är kristna i Sverige.
Haha, hoppas jag inte var seriös för isf fall jag sjukt dålig. Kanske därför jag inte fick någe vidare betyg i Religon i första ring.
----------------------------------
Jag kan bara gå genom egen erfarenhet. Själv är jag ju inte det minsta kristen utom om det är någon fotbollsmatch man tippat på. Då brukar man tro på Gud i 90 minuter men sen brukar det ändå inte gå bra så då är man tillbaka i den gamla vardagen igen. Jag tror inte det är så många som är religiösa i Sverige som det står i texten. Det beror nog på olika saker. Det kan bero på att Sverige är ett land som ligger ekonomiskt ganska bra. Många tror ju på Gud för att dom vill få det bättre. I Sverige är det inte så många som är så fattiga men det är klart att det finns folk som lever ganska normalt och som är ganska rika som ändå tror på Gud. En annan anledning kan ju vara att Sverige inte är ett sånt religiöst land politiskt och medialt i tv och radio och så. Man ser ju sällan statsministern tacka Gud för vår goda välfärd och sånt. Man snackar inte över huvudtaget mycket om gud medialt. Det mesta man hör talas om är alla sekter och det tror jag mer avskräcker ifrån att bli kristen än att ansluta sig. Ytterligare en anledning kan ju vara det att Sverige är ett ganska utbildat land vilket gör att när man har att välja på mellan Guds skapelse av jorden och den mer fysikaliska så kanske folk tycker det låter mer rimligt att tro på den fysikaliska. Svenskar är ju också ett sånt folk har man hört som inte är allt för lätt påverkade. Visserligen säger vi inte rakt ut vad vi tycker men saker vi inte vet riktigt vad det är och betyder ger vi oss inte in på. Vi vill ha en god anledning och en bra förklaring till mycket, och att gud återuppstod och helade sjuka är ingen bra och lätt sak att övertyga det svenska folket om att det är en helt vanlig grej som tur är. Sverige är ett demokratiskt land där man får tycka och tro vad man vill. Det gör att folk inte känner sig påtryckta att göra nått dom inte vill men lika så något som dom vill. Sverige är också ett sånt land där man inte behöver vara helt kristen eller var helt icke troende. Många är nog lite halvt om halvt. Tror på vissa saker men utesluter också vissa saker och vill därför inte kalla sig troende.Det finns säkert många fler anledningar men dom har jag inte kommit på just nu.

Joakim Norell Te1c
----------------------------------------------------

Lyckades även hitta en fräsch liten svenska uppsatts som jag plottra ihop. Måste skrivit mkt på msn på den tiden för någon vidare bra stavning hade man inte :P

Livet på "ön som inte fanns"


Jag öppnade ögonen sakta.  Solen sken rakt in i ögonen. Det kändes som om jag hade ont i hela kroppen. Jag reste mig sakta och kollade om det var någon i närheten. Jag var väldigt trött och yr.

Senast jag kom ihåg var jag på en färja som höll på att sjunka, men jag hade tur och hamnade i en livbåt, men efter ett tag välte den efter att en stor våg slog omkull den. Sedan dess kommer inte jag ihåg något mer.

Jag gick och gick men jag träffade inte på någon. Efter ett par timmar märkte jag att jag var tillbaka där jag började gå. Jag insåg då att jag hamnat på en obebodd ö. Jag var helt utsvulten. Jag gick inåt ön och fann några bär som mättade magen tills vidare. Jag fann ett ställe vid stranden där jag kunde bygga ett vindskydd. Jag byggde upp det och lyckades göra ett spjut av en pinne med min fickkniv. Jag lyckades döda en kanin efter mycket möda. Ön jag hade blivit strandsatt på var inte stor, kanske 2-3 km i diameter. En lång sandstrand sträckte sig runt ön, inåt låg det tät växtlighet av träd och buskar. Mitt på ön låg ett högt och brant berg.

Det började skymma. Jag visste inte hur jag skulle göra upp eld riktigt så jag försökte med att snurra på en pinne på en sten med torr mosa runt som skulle ta eld av gnistorna som skulle komma upp var det tänkt. Efter lång tid lyckades jag. Jag gjorde upp en stor brasa för natten.

Nästa dag skrev jag med stora bokstäver S.O.S. på sandstranden. Jag byggde en liten flotte och ett fiskenät av smala rötter. Jag gjorde upp en eld som var igång över nätterna för att skrämma bort de Oinbjudna gäster.


Jag hade varit här i en vecka nu. Mycket hade börjat blivit rutin och jag började bli skicklig på att fånga föda och göra upp eld, men jag började bli orolig att jag skulle få stanna här en längre tid. Eftersom att det var en Finlands färja jag åkt med förstod jag att det inte kan vara allt för långt till land och jag visste att östersjön var ganska väl trafikerad. Jag förstod att det bara var att ha bra tålamod. Mina kläder började trasa sönder så jag var tvungen att riva sönder mina byxor till ett par shorts.

När jag inte hade något att göra brukade jag bada, prata med mig själv, sjunga och ligga ner och filosofera.

Det hade nu gått en vecka och sex dar. Jag var nu nästan övertygad om att jag inte skulle bli räddad. Jag klättrade upp för berget och kollade efter ett bra ställe där man kunde hoppa ifrån och ta livet av sig. Jag satt ner och funderade över om det verkligen var rätt val. Det hade blivit mörkt utan att jag hade märkt det. Jag satt och tittade ut över havet. Plötsligt såg jag någonting långt borta i horisonten. Det var ett litet ljussken. Jag såg att de kom närmare. Jag for upp och började klättra ner från berget så fort jag kunde. När jag hade kommit fram till lägret och såg ut över havet kunde jag se att ljuset kom från en segelbåt. Jag samlade ihop alla kvistar, pinnar och ormbunkar jag kunde hitta och gjorde snabbt upp en brasa så att segelbåten kanske skulle gå i land. Jag såg båten komma närmare och närmare. Tillslut var de så nära att jag kunde se ... en pirat flagga, och en Irakisk flagga på masten! Plötsligt hoppade fem Irakier ur båten. De sprang mot mig med sina skjutvapen. Jag sprang allt vad jag hade till lägret. Jag hörde hur de sköt efter mig. Jag tog två spjut, en pilbåge och några pilar. Jag sprang in i skogen och gömde mig i ett träd. Efter en stund kom de fem piraterna. Jag spände pilbågen långsamt. När de hade gått förbi så släppte jag iväg pilen mitt i ryggen på den närmaste mannen som föll ihop med en liten duns. Innan de andra märkte var jag var hade jag redan hoppat iväg och sprang till berget dit jag gissade att dom trodde att jag skulle gå. Efter att ha väntat ett tag kom dom mycket riktigt. Jag gömde mig bakom en sten. Jag hoppade fram när de var nära och kastade ett spjut på en man och hög den andra med mitt andra spjut. Jag sprang iväg fort men dom var hack i häll. Jag lyckades krypa upp en bit på berget men dom följde efter. När jag var nära toppen tappade jag greppet så pilbågen gled av min axel. Jag struntade i den och klättrade vidare. När jag var högst uppe hade jag ingenstans ett ta vägen. Jag tittade från avsatsen, och såg att de var nästan uppe. Då såg jag att det var en jätte stor sten på toppen vid avsatsen där de skulle komma upp. Jag gömde mig bakom den. När två personer försökte kravla sig upp rullade jag stenen på dom. Jag kunde höra deras skrik när de föll.

Jag tog deras båt och seglade iväg. Men oturen ville inte släppa taget. Jag drabbades av en oerhörd storm. Vågorna var som hammare när de slog mot båten. Båten betedde sig som ett litet frimärke i stormen. Plötsligt kom en sådan stor våg att den slukade hela båten. Det sa kabrak! Mina ögon slöts till ett mörker


När jag öppnade ögonen kunde jag se att jag låg på en sandstrand. Jag fick panik. "Måtte jag inte vara tillbaka på samma ö" tänkte jag.

Men det var någonting som inte stämde. När jag vände mig om kunde jag se 2 höghus sticka upp bakom träden och lite muller från biltrafiken.

Jag var räddad.      :)


av: Joakim Norell

klass: Te2c
------------------------------------------------------------------

Har städat rummet och hitta en gammal mobil. Sjukt kul att titta igenom och hitta bland annat den här gamla godingen ;)
Den gick ju på repeat i knivsta !


Städa vidare och titta lite på AIK - Storvreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0